fredag 1 november 2013

Fördomen

Hej, det är jag som är femenisten i min klass, jag skriker med mina tysta frågetecken, min stil, mitt jag-är-inte-som-du. Jag har fått det bekräftat utifrån. Det är inget jag sagt själv. 

Vi pratade om våra poster i kåren och så fick jag kommentaren "men bara det finns någon på andra sidan som skriker lika högt. Du är ju en sådan där militant feminist! Haha!" - det var ett skämt men det finns många i min klass som tycker så, som har den uppfattningen och det trodde han också. Alltså finns det många som redan skriker på "andra sidan". De har skarpa fördomar om mig och pratar heller inte med mig, kanske är lika från min sida fast tvärtom, men jag är också ensam. De andra socialombuden har också uttryckt att de inte har genus som intresse och tyckte det var bra att jag hade det engagemanget. 

Jag är kvinna det erkänner jag och jag ser att jag bemöts annorlunda för det. Vem frågar den man med starka åsikter som kanske strider mot vissa andras åsikten om det finns andra som skriker lika högt? Det finns en rädsla för att jag ska lyckas förändra något, trots höga protester från en del av kåren. Vad är det jag kan lyckas göra som skulle kunna bli så fel? Det frågar jag mig. 

Fråga er själva? Varför protesterar ni så högt, vad är ni rädda för? Vad har feminismen lyckats med hittills? Har kvinnor någonsin kunnat förtrycka män (på individnivå ja, men här pratar vi strukturellt!). Vi lever fortfarande i ett patriarkat, och det är hämmande för alla, våra val är styrda, våra tankar, vårt sexliv. Upptäck att du byggt en piedestal av luft och se vilka du trampar på i försök att hålla dig över ytan. 

Mitt bästa litteraturtips just nu: Våldtäckt och romantik av Katrine Kielos. Den kommer öppna dina ögon, dina tankar och samtal. 

Jag tänker inte låta mig förtryckas. Jag var nära när jag så här hårt definierades i en Box ville jag skrika och protesterade med ett skratt. Jag gillar inte boxar, jag är mer komplicerad än så, jag är en person - inte ett yrke eller en ideologi. Men jag tar tillbaka skrattet. Jag vill inte vara som dom som förnekar femenisternas världsbild (ex jämställdhetsministern). Ja jag är feminist - jag tror vi måste rita om kartan där vi idag förnekar könsmakten som råder. 

Jag är ensam och liten, men jag räknas!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar