Ångest, natt-tv, soffköp, tenta, uppföljningsträff, vilsenheten, vilsen, vilse

De bra sakerna som blev dåligt

På något sätt har alla saker - speciellt saker jag själv sagt, gjort och tänkt - idag bara varit ångestbildande. Jag tänker att det är för att jag är trött, stressad, glömmer och är vilse i mig själv. Idag känns det som att jag inte vet hur jag ska förhålla mig till något alls eller vad jag vill. Det är svårt att svara på frågor, ställa frågor och lära mig något. Det jag säger och gör känns konstruerat eller bara fel och obehagligt. 

Jag tänker att jag behöver en plan, något att se fram emot, bryta tankemönster, skaffa bättre rutiner och sömn. Sen tänker jag att jag alltid tänker så, att jag alltid jobbat med det och det är jobbigt att inse igen. Blir det aldrig någon förändring, blir det nånsin bra med dom förändringar jag gör - eller misslyckas jag bara? 

Tankarna rullar i kretslopp och binder nya, fler assosiationsbanor med samma känsla. Jag är vilse på en invand väg, utan invanda personer att vara med. Allt är nytt och jag har tappat förmågan att överblicka. 

Hopplösheten - jag tror inte på min tro, min vilja, mina kunskaper. Det är så otroligt ledsamt. 

Märker att jag försöker vädra dessa invanda mönster, mina känslor, tröttheten med andra. Tror att jag behöver stöd och det är nog det jag fiskar efter. Stödet är så hårt, klarar inte värja mig utan slår ner det på mig själv: "sluta klaga", "skärp dig", "tänk inte så", "gör det bara". Känner mig liten och dum, och hatar att jag känner mig liten och dum, och hatar att jag hatar det. Hatar att jag inte kan hantera mig själv. Har upptäckt att min röst är svag, den som varit så stark. 

Känner att jag inte har kontakt med mig själv och inte heller med någon annan. Känner mig missförstådd, och framförallt av mig själv. 

Umeå förändras

Umeå förändras snabbt nu, kommersialiserar centrum, ska locka konsumenter, fördyras, gentrifieras. Och politikerna, tjänstemännen är lyckliga, deras enda mål är ju tillväxt. Så länge vi inte protesterar - vad fan är tillväxt? För vem? Varför dessa förändringar och för vem? Det är inte som att det gynnar miljön, hälsa, kulturen. Det är tillväxt för tillväxt för tillväxt och jag blir så arg! Fokus är helt fel i samhället idag. Tillväxt sker ändå när man gör satsningar på människor, på deras utveckling, mående, tillgänglighet, möjligheter. Det är en positiv bonus med tillväxt. Så jävla less på det ordet. 

Ja vi vill protestera och det vet ni, ni vet att ni gör fel, så ni hemlighåller och låtsas som att det regnar, skrattar åt våra frågor, har skyddsmurarna uppe. Vi vill ha ett samhälle för alla. Ta inte bort alla forum för möten i centrum, sluta bara!

http://www.vk.se/1034856/foretagare-fick-veta-att-apberget-skulle-rivas-redan-i-varas?mobil

Man vet att man har en riktigt dålig dag när all musik är dålig. 

Hej döden.

Så var döden här och tog en hund ifrån oss. Barnbarnet kutade efter ett djur och hade inte en tanke på bilen, bilen som sen smet. Pang. Och snart dör farmor också, åren kryper snabbare inpå en hund, trycker ut knölar ur huden, infekterar. Döden rörde inte upp så mycket känslor hos mig den här gången. Kanske för att jag inte kände den som dog så väl. Kanske för att jag är den tröttaste idag och inte orkar bry mig om nånting. 

Flyr

Det är så skönt att borra ner sig i din armhåla och låtsas att tiden inte finns. Så fint att vara liten och inget i den stora världen, men så stor att jag fyller upp den grotta jag byggt av din hud. 

Engagerade röster

Tänkte precis att det hade varit kul med en kör i Umeå som sjunger samhällskritiska och normbrytande sånger. Har ett jättesug för att sjunga i stämmor, men saknar den perfekta körgruppen. 

Det finns mer

Men vi har lurat alla barnen. 

http://youtu.be/jRNysIDQ0hU

Fördomen

Hej, det är jag som är femenisten i min klass, jag skriker med mina tysta frågetecken, min stil, mitt jag-är-inte-som-du. Jag har fått det bekräftat utifrån. Det är inget jag sagt själv. 

Vi pratade om våra poster i kåren och så fick jag kommentaren "men bara det finns någon på andra sidan som skriker lika högt. Du är ju en sådan där militant feminist! Haha!" - det var ett skämt men det finns många i min klass som tycker så, som har den uppfattningen och det trodde han också. Alltså finns det många som redan skriker på "andra sidan". De har skarpa fördomar om mig och pratar heller inte med mig, kanske är lika från min sida fast tvärtom, men jag är också ensam. De andra socialombuden har också uttryckt att de inte har genus som intresse och tyckte det var bra att jag hade det engagemanget. 

Jag är kvinna det erkänner jag och jag ser att jag bemöts annorlunda för det. Vem frågar den man med starka åsikter som kanske strider mot vissa andras åsikten om det finns andra som skriker lika högt? Det finns en rädsla för att jag ska lyckas förändra något, trots höga protester från en del av kåren. Vad är det jag kan lyckas göra som skulle kunna bli så fel? Det frågar jag mig. 

Fråga er själva? Varför protesterar ni så högt, vad är ni rädda för? Vad har feminismen lyckats med hittills? Har kvinnor någonsin kunnat förtrycka män (på individnivå ja, men här pratar vi strukturellt!). Vi lever fortfarande i ett patriarkat, och det är hämmande för alla, våra val är styrda, våra tankar, vårt sexliv. Upptäck att du byggt en piedestal av luft och se vilka du trampar på i försök att hålla dig över ytan. 

Mitt bästa litteraturtips just nu: Våldtäckt och romantik av Katrine Kielos. Den kommer öppna dina ögon, dina tankar och samtal. 

Jag tänker inte låta mig förtryckas. Jag var nära när jag så här hårt definierades i en Box ville jag skrika och protesterade med ett skratt. Jag gillar inte boxar, jag är mer komplicerad än så, jag är en person - inte ett yrke eller en ideologi. Men jag tar tillbaka skrattet. Jag vill inte vara som dom som förnekar femenisternas världsbild (ex jämställdhetsministern). Ja jag är feminist - jag tror vi måste rita om kartan där vi idag förnekar könsmakten som råder. 

Jag är ensam och liten, men jag räknas!