Att vakna arg

Det är inte bra att vakna arg. Med drag i ansiktet och vetskap av att någon ställt upp dörren igen slet jag mig upp ur sängen imorse. I pyamas och med en penna i ena handen och Karlssons klister i andra handen smällde jag i dörrar. Det visade sig dock att ytterdörren för en gång skull var stängd och jag fastnade i trappen. Vad skulle jag nu göra med min ilska? Jo jag fortsatte att bubbla utan frukost i magen och slängde folks saker som ingen ville känna sig av och städa bort. Usch. Inte blir det nå bra med mina byxor heller. Nu har Tina tagit över dem, som numera är ett klipp-och-klistra-projekt. Västen vill heller inte, för jag vet inte vad jag ska ha för knappar. Arrgh! Nä, det blir faktiskt bättre ju fler timmar som passerar.
Det pratas om att anmäla sig till Ikeas Garderob-projekt där man kan vinna 50000 spänn i stipendium - hade inte det varit gött så säg... Ja, men det är lite kort om tid och jag är ju redan stressad, men jag ska kolla vad jag har för möjligheter att skapa ngt på fem dagar.
Annars då? Jo jag har spionerat, varit på höstpromenad och hittat lite nya platser. I helgen träffade vi lite nytt folk på fotoskolan, men vi är lite skeptiska mot om vi hade så kul - fotofolket tillförde i så fall inget till det roliga. Vi har druckit vin, bastat, städat och till och med badat i viken. Tomoko har lånat mig "Kafka på stranden" också, så nu blir det läsa av! Jag har drabbats av en sjukdom som heter saknad-av-dom-och-det-där-jag-brukade-bo. Sympom består av trötthet, ont i hjärtat, flyktkänslor, overklighetskänslor och allmänn nedstämdhet med inslag av hysteriska fnissanfall. Jag är lite rädd att det smittar av sig, så ni kanske ska undvika att läsa detta.
 
Nä, men igår, efter bastubad under grupptryck, satt jag, Tomoko och Johan på Johans rum och pratade om livet. Mycket nyttigt!
 
Tusen pusslingar! (Herman, om du läser detta, när får jag den där best-of-Herman-spotify-listan du lovat mig?)